• Anna & Staffan Jenemark


Fyra veckor är en kort tid. Men väldigt mycket kan hända på kort tid. Nu är det snart fyra veckor sedan vi landade i Sao Paulo, med ganska mycket praktiskt att ordna och ganska liten vetskap om hur vår tillvaro skulle bli. Vi hade ingenstans att bo (och ingen vetskap om hur man hyr ett hus i vårt nya land), ingen bil (och inte heller vetskap om hur man köper en bil) men människor som var redo och villiga att hjälpa oss med det mesta. Att komma till ett nytt land är som att kastas upp i luften några varv och sedan landa pladask, snurrig och en aning förvirrad. ”Vart är jag? Vem är jag? Vem är jag här i det här nya landet, den här nya kulturen? Vad vill jag?”. Mycket av tiden i början går inte bara åt till att ordna det praktiska utan också att hitta sig själv i en ny kultur. Det är omtumlande och inte alltid lätt, men spännande och också roligt.


Under våra första fyra veckor har vi ordnat våra personliga skattenummer, (som gör att vi kan handla, öppnat mobilabonnemang, hyra hus och köpa bil). Vi har varit på ett tiotal husvisningar och har hittat ett hus som ligger ca 15 minuter med bil från jobbet och barnens skola. Huset ligger i ett tryggt område, vilket känns skönt. Vi har börjat leta efter bil men inte hittat någon än. Bilar är dyra och att hitta en vettig familjebil har inte visat sig vara så lätt. Förra veckan började barnen skolan, vilket har tagit deras, men också all vår energi. Att börja skolan på ett språk du varken talar eller förstår är verkligen en utmaning och kraftansträngning. Jag (Anna) får inte vara med i klassrummen men som tur är får vår missionärskollega Alzira vara med i klassrummen och hjälpa till med översättning. Det ger en trygghet för barnen. Jag (Anna) sitter på skolans reception under dagarna om något av barnen skulle behöva tröst eller hjälp med något. Barnen blir väldigt väl mottagna på skolan, några elever har skrivit brev på svenska, med hjälp av Google translate, till barnen. Barnens klasskompisar är väldigt vänliga och vill bli kompisar med Adam, Eliah och Kajsa. Lärarna är hjälpsamma och vill underlätta för barnen. Igår kväll sa Adam att om han bara förstod språket så skulle skolan vara jätterolig för de gör roliga saker och har roliga lektioner. Många av hans lärare förklarar på engelska för honom och några använder Google translate direkt i telefonen. Vi har också hittat en lärare i portugisiska som kan ge barnen extra lektioner. Läraren är en av lärarna som arbetar på barnens skola så hon kommer att vara känd för de och för oss.



Vi har också under dessa veckor firat Eliah som fyllt tio år! Det gjorde vi med legobyggande, poolbad och ett besök i djurparken här i Campinas. Mitt i allt som ska göras fortsätter livet, men på ett lite annat sätt. Tre veckor är inte mycket tid men kan förändra livet till något väldigt annorlunda än vad det var tidigare. Vi har just nu kastats upp i luften, landat och håller på att orientera oss i detta nya livet. Och, vi är tacksamma!





  • Anna & Staffan Jenemark

Updated: Feb 7


Four weeks is a short time. But, a lot of things can happen in just a few weeks. When we landed in Sao Paulo, we did not know much about what to expect, but we knew we had a lot of practical stuff to arrange. We had nowhere to live (and no real knowledge about how to find a house in this country), we had no car (and no knowledge about how to buy a car either). But we were surrounded by people ready and willing to help us out with most everything that we had to face. To come to a new country is like being thrown up in the air, being tossed around for a while and then land on your belly, dizzy and somewhat confused.

” Where am I? Who am I? Who am I in this new country, in this new culture? What do I want?”. A lot of time now in the beginning is not just spent arranging all the practical stuff needed, but also just about finding yourself in a new culture. It is quite bewildering and not always easy, but also exciting and a lot of fun.

During our first weeks here we have been arranging a lot of stuff, such as our personal tax numbers, (needed to be able to shop, get a Brazilian cell phone number, look for and rent a house and eventually also buy a car). We have been to about 10 different house viewings and have after quite a battle and some interesting encounters with people found a house about 15 minutes’ drive from our work and the school. The house is in a gated community and feels very safe and nice. We are trying to find a car but have not been able to find one yet. Cars are expensive and finding a suitable family car has so far not been that easy. Last week the kids started school, which took a lot of energy and time for not just them, but also us as parents. Starting school in a new language you neither speak nor understand is quite a challenge and demands a lot of strength. I (Anna), cannot join in the classrooms, but we are fortunate and blessed to have Alzira (a missionary friend and colleague from Sweden), in the school and classrooms as a translator now in the beginning. That provides added security for the kids. I (Anna), am sitting in the reception of the school during the days (working), in case any of the kids needs support, comfort or so. Then they can come to me. The kids are tremendously well received at the school, some of their classmates have written small letters to them in Swedish (using google translate). They want to be friends with Adam, Eliah and Kajsa. The teachers are very helpful, loving and patient. The other night Adam said that if he only knew the language school would be great, since they have so fun lectures. Many of his teachers explain to him in English our use google translate directly in their phone. We have also found a Portuguese teacher that can give the kids extra classes. She also works at the school as a teacher, so the kids have already met her which is nice.



During these first weeks we have also had a chance to celebrate Eliahs 10th birthday! We celebrated with Lego, a visit to the pool and a trip to the local Zoo here in Campinas. In the midst of all the fixing and changes we are facing life goes on, just in a bit different way. Four weeks is not a lot of time but can change life into something very different compared to what you had before. We have just been thrown up in the air, we have landed and we step by step adjust to this new life. And, we are grateful!