Studieresa till Island 16-20.4.2018

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Måndagen den 16.4 samlades vi, en grupp ivriga barnträdgårdslärare på väg till Island, vid gaten på flygfältet. Med på resan fanns 25 barnträdgårdlärare, forskare och kulturarbetare från hela Finland, ända uppifrån Uleåborg och utifrån Åland.

Kulturfonden, Brita Maria Rhenlunds minne stod för finansiering och Kommunförbundet för praktiska arrangemang. Vi var indelade i tre grupper. Vi skulle få bekanta oss med genuspedagogik, naturpedagogik och konst/musik på Island genom studiebesök på daghem och i konst-, musikskola. Min grupp, Grupp 1, gjorde sitt första besök på Myndlistaskolinn – School of visual arts. Här lite kort om skolan:

STUDIEBESÖK PÅ MYNDISTASKÓLINN, REYKJAVÍK 17.4.2018

Konstskolan Myndistaskólinn är en 71 år gammal skola, grundad av en konstnär. Idag erbjuds 32 kurser för barn per år. Det finns 23 anställda lärare på skolan. Barn i åldern 4-13 deltar i gruppverksamheten. Barnen är indelade i åldersgrupper enligt följande: 4-5 år, 6-9 år och 10-13 år. Skolan erbjuder även ungdoms- och vuxenutbildning.

Daghemmen kommer med barngruppen till skolan där de får ta del av verksamheten med professionella konstnärer som lärare. Daghemspersonalen är med och deltar och hjälper till, men det är konstläraren som leder verksamheten. Lärarna på skolan är alla utbildade konstnärer, också några utbildade arkitekter och de flesta av dem har även en pedagogisk utbildning i bakgrunden. Alla lärare hade sitt eget specialkunnande. Högt utbildad personal med andra ord.

Varje år får alla isländska barn 50 000 ISK (ca 405e) från staden för att delta i fritidsaktiviteter. Med hjälp av dessa pengar kan de till exempel välja att gå någon konstkurs på Myndlistaskolinn. Aktivitetspengen betalas varje år åt alla barn för att främja jämlikhet.

Skolan har en vision om att upp till 12 daghem i framtiden skulle få ta del av konstutbildning (under en längre tidsperiod) på Myndlistaskòlinn.

Inlärningsmiljön på Myndlistaskòlinn var inspirerande. Man ordnade utställningar för att visa färdiga arbeten, vilket visar både respekt och uppskattning för barnens arbete. Allt material stod framme, såväl halvfärdiga som färdiga arbeten. Materialen var välorganiserade i korgar, lådor och burkar på hyllorna. Det fanns rikligt med material av olika slag. På bilden till höger kan man se olika slags leror, glasyrer och färger.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Verksamhetskulturen och pedagogiken

Miljön var tillåtande. Den var också lugn och rogivande, med stora rum, med fin utsikt över det öppna havet. Kurserna på Myndlistaskolinn ger barnen möjlighet att få pröva på olika konstformer med professionella instruktörer, där också den trygga bekanta daghemspersonalen finns med som stöd och en hjälpande hand, vilket framför allt gynnar de mer försiktiga och blyga barnen. Uppfattningen var att det finns för lite konstnärliga ämnen i daghemmen och skolorna.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Nackdelen med skolan var de relativt höga avgifterna för deltagande eller kontrakt.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Speciellt för konst på Island:

Naturen är starkt med i så gott som allt man gör. Återvinning och därmed hållbar utveckling var ett närvarande tema i såväl skolor som på hotellrummet.

Sagor, trolldom och magi också ett tema som framkom i många av de arbeten vi såg.

Sedan var det dags för studiebesök på daghemmen Laufasborg och Askja där vi fick bekanta oss med genuspedagogik med Hjallimodellen.

STUDIEBESÖK PÅ LAUFASBORG OCH ASKJA (Genuspedagogik)

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Både Laufasborg och Askja följer den så kallade Hjallimodellen, som är kanske mest känd för att de delar in pojkar och flickor i olika grupper. För mig kändes könsindelningen lite främmande och därför såg jag framemot de här studiebesöken, det skulle bli mycket intressant att få besöka genusdaghemmen och se hur de fungerar.

Det första daghemmet som följer Hjalli-modellen startade sin verksamhet med flick- och pojkgrupper (flick- och pojkpedagogik) år 1989. Idag finns det 14 enheter som tillämpar modellen. Utgående från sina upplevelser och viljan att stärka både flickor och pojkar som individer startade Margrét Pála Ólafsdóttir med den så kallade Hjallipedagogiken. Man beslöt att dela in barnen enligt kön. Enligt grundarens upplevelser tog pojkarna ”mer plats” (60% av daghemmets resurser).

Flickorna försökte följa den av samhället formade modellen ”den snälla flickan som kan ”uppföra sig fint och rätt”. För att få flickorna att våga ta mer plats delade man in barnen i flick- och pojkgrupper.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Flickgruppens och pojkgruppens dagar ser i stort sett likadana ut. Man gör samma saker och har likadan verksamhet för respektive grupper. Så länge det inte finns det andra könet att jämföra sig med, så finns det inget ”flickigt” eller ”pojkigt”, påpekar Margrét Pála Ólafsdóttir. Sättet man jobbar med respektive grupper ser dock lite annorlunda ut. Då det gäller pojkgruppen lägger man ner mycket tid till att lära pojkarna ett gott uppförande och att vara artiga och finkänsliga. I pojkgruppen är man mera högljudd och saker presenteras mera ”livligt” än i flickgruppen. Då det gäller flickorna, som enligt Margrét Pála Ólafsdóttir redan kan uppföra sig ordentligt, fokuserar man på att våga ”ta mer plats”, stå på sig och pröva på nya saker – saker utanför ”bekvämlighetszonen”. Verksamheten genomfördes i lekstationer i smågrupper.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

”Social shaping” gör att det finns vissa förväntningar på såväl flickor som pojkar i en tidig ålder. Flickor söker sig till flicksaker, hjälper till och vill visa sig duktiga, medan pojkarna ”klättrar omkring”, berättar Margrét Pála Ólafsdóttir.

Med hjälp av Hjalli-modellen försöker man få barnen bort dessa mönster och förväntningar.

Traditionella flick- och pojksaker har också tagits bort. Istället använder man sig av könsneutrala leksaker så som filtar, dynor, motions/motorikbanor, bygglek, konst, vattenlek, målning, lera mm och mycket naturmaterial. På Hjalli-daghemmen används skoluniform.

Barnen på Laufasborg spelade också mycket schack. De hade blivit väldigt duktiga på att spela och var med i tävlingar. De hade nu fått en schackspelsinbjudan utomlands och på grund av detta kom Islands president på besök till daghemmet denna dag.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Utomhus har man gjort gården väldigt naturlig och naturnära, med b.la vattenlek, hönsgård, balansbanor osv. Det såg väldigt trevligt ut och inspirerade till lek. På gården lekte barnen oftast skilt i sina flick- och pojkgrupper. På detta sätt hade också flickorna vågat ta hela gården i besittning. Ibland kunde man dock låta grupperna få träffas på gården.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Utmärkande även här var naturens stora inflytande i pedagogiken, användning av naturmaterial och naturliga leksaker.

Sortering hörde till vardagen.

Daghemsföreståndaren och grundaren av Hjallipedagogiken Margrét Pála Ólafsdóttir berättade att forskning har visat att de barn som fått dagvård enligt Hjalli-modellen har klarat sig bättre i skolan. Framför allt pojkarna har visat bättre prestationer.

Efter besöket på Laufasborg åkte vi iväg för att få se ytterligare ett genusdaghem med Hjallimodellen, daghemmet Askja. Här kommer våra sammanfattade tankar om Askjadaghemmet:

Askja daghem

Daghemmet Askja är en enhet som tillhör Hjalli modellen, där man lägger fokus på genuspedagogik. Enheten Askja har ca 80 barn och ca 25 anställda. Åldern på barnen var mellan 8 månader och 4 år. Förskolan (för 5-åringar) var på annan enhet.

Man jobbade med gruppverksamhet i små grupper. Det var genusfördelning på grupperna. Varje dag hade man även blandade grupper (åtm. en gång/dag). Alla barn fick vara ute någon gång under dagen. Barnen valde själv mellan olika alternativ på aktivitet. Enheterna hade stor självbestämmanderätt när det gäller hur de förverkligade arbetet.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki
Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Pedagogik

  • De vuxna var närvarande

  • 4-5 barn i varje grupp

  • ”Gender discrimination”

  • Könsneutrala leksaker och aktiviteter

  • Utgår ifrån tanken att det är skillnad på pojkar och flickor

Några tankar och funderingar...

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

  • Man behöver inte ha så mycket material och leksaker.

  • Barnen skulle själv kunna välja mellan olika alternativ på verksamhet.

  • Genus modellen kunde användas utgående ifrån barnens personligheter och behov.

Efter besöket på daghemmet Askja fick vi höra en föreläsning om genusforskning och hur dagvården på Island fungerar av Guðrun Alda Harðardottir, doktor och föreståndare på daghemmet Aðalþings, på Nordens hus.

I sin föreläsning lade Dr.Gudrun Alda Hardadottir fram ny forskning utgående från individperspektiv. Hon jämförde tidigare forskning med den nya. Hon lyfte b.la fram att man i tidigare forskning kommit fram till att flickor är tillbakadragna och beroende av vuxna, medan pojkar är självsäkra och mer oberoende av vuxna. (HYUN OCH CHOI, 2004; WAHLSTRÖM, 2003). Den nya forskningen visar att barnen var självsäkra oberoende av kön och inte beroende av vuxna.

Hon lyfter också fram forskning som visar också att det fanns en stark tendens hos lärare och barn att styra barn till ”önskvärda normer”. (GUÐRÚN ALDA HARÐARDÓTTIR, 2014; MALMQVIST OG THURFJELL, 2017)

Den nya forskningen visar däremot ett stort antal exempel på att barn gör ”gender bender” och ingen kommenterar det. Med andra ord, många av flickorna leker lekar som ofta anses som pojklek och vise versa.

Dr.Gudrun Alda Hardadottir påpekar till slut att denna forskning är ett tillägg till alltför få studier om genus utifrån individperspektiv och ökad mångfald i forskning. Stereotyper har i denna forskning brutits upp – gender bender - vilket skiljer denna forskning från tidigare studier.

Islands natur - en utflyktsdag

Resan avslutades med en underbar utfärdsdag ”Kultur och natur hänger ihop”. Vi hade en mycket duktig och ivrig guide under hela utfärden. Guiden berättade stolt för oss om Island. På Island finns mycket Islandshästar, en häst per 3 1/2 invånare. I Island är det straffbart enligt lagen med löneskillnader (för samma arbete) mellan män och kvinnor. Island har lägst brottslighet i hela världen.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Island med sina rykande varma källor, svarta lavafält, vulkaner och små jordbävningar varje dag.. omgivningar som knappast förändrats sedan vikingatiden gav känslan av att befinna sig i en annan tid, en annan värld.

Vi besökte historiska platser, vi stannade b.la till vid ett ställe som heter Bron över kontinenterna, som ligger mellan kontinentalplattorna mellan Europa och Amerika.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Vi besökte “Gunnuhver” som har en förskräcklig spökhistoria bakom sig och gjorde ett stopp i Krisuvik bland bubblande svavelkällor och lerpölar. Vi besökte landskap som var vulkaniskt aktiva och fick uppleva mystiken och magin med alla känslor, röken, dimman, lukten...

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Vid luchdags var vi framme vid Grindavik fiskeby, där stiftelserna bjöd på lunch. Vi fick höra guiden berätta korta sagor om älvor, tomtar och troll och vi fick lära oss att man ska ta islänningarnas tro på sagoväsen på allvar.

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Linda HuhtamäkiLinda Huhtamäki

Som sagt, Island är både magiskt och mystiskt, som en värld som verkligen lockar till att berätta sagor. Deras sagor och sagoväsen är mycket levande och närvarande. Inte att undra på att var 5:te ivånare är författare.

Kvällen avslutades med en tre-rätters middag på Matur&Drykkur - en fin liten fiskrestaurang i hamnen, som fonderna bjöd på.

Till slut kan jag konstatera att det var en mycket givande och annorlunda resa. Det var intressant att se nya versioner av hur genuspedagogik kan tillämpas och det gav mig såväl funderingar som ideer jag tänker pröva på här hemma.

Blev också påmind om vikten av att ha naturen närvarande i vardagen.

Sagoberättandet inspirerade mig väldigt mycket. Man kan väl säga att man blir trollbiten... och jag har tänkt att i fortsättningen i mycket större grad ta in det fria berättandet av sagor, med bilder och föremål som inspirerar till att berätta en saga. Till att börja med tänkte jag själv berätta sagor ur fantasin, för barngruppen. Men vi kommer också att ha ”berättarstol” med barnen, där barnen i sin tur får berätta egna sagor direkt ur fantasin.

Det bästa med resan var nog ändå det nya kontaktnät som uppkom, oss barnträdgårdslärare emellan. Många nya kontakter att bolla tankar och idéer med.

Jag är väldigt tacksam att jag fick ta del av denna upplevelse. Ett stort tack till Kulturfonden, Brita Maria Rhenlunds minne och Kommunförbundet, samt alla som var med och resan och gjorde resan oförglömlig.

Tack, Linda Huhtamäki, Bemböle förskola

#Genus #Fostranundervisningochvård #Utomhuspedagogik #Musik #Minamångauttrycksformer #Miljö #Verksamhetskultur #Återvinning #Kreativitet